Våld

Våld är en hyfsat kort roman av Joyce Carol Oates från 2003 som i original nog hade en mer talande titel för innehållet i boken. Originalets titel var "Rape, a love story". Boken innehåller minst sagt de mest skakande beskrivningarna av en gäng våldtäkt och misshandel som jag någonsin läst. Vinklingen kommer från offrets egna tankar, från hennes lilla dotters synvinkel och från den förste polisen på plats tankar. Det är dessa tre som utgör kärnan av boken som tar oss genom det ofantliga brottet till den förnedrande förundersökningen och hanteringen i rättsalen av en skrupelfri advokat, till den punkt då en väl planerad hämnd och vedergällning säkerställs.Det är en helt klart läsvärd bok som verkligen gör att man ställer de frågor man bör kring hanterandet av våldtäkts offer. Läs den och skakas.

Mamma Mia! - Filmen

En redigt god vän och jag gick och såg filmen mamma mia för några veckor sedan. Innan filmen började tog vi oss varsin öl i baren på Bergakungen i Göteborg. Kanske var det ölens avtrubbade effekt som gjorde det, jag vet inte men jag formligen älskade filmen. Vi var de sista som satt kvar under eftertexterna för att inte missa en sekund av den underbara musiken som formligen kan föra en bort från mellanmjölkens land. Förstå sig påare pratar om klippning, Pierce Brosnans röst och så vidare. Jag är en vanlig konsument som har bra och dåliga upplevelser av olika filmer; Mamma Mia var troligen den bästa och mest minnesvärda upplevelsen jag haft på bio. Efter filmen gick vi och åt en god bit mat, det var omöjligt att sluta prata om filmen eller att bli av med det hopplöst fåniga leendet som klädde våra ansikten. Vi pratade osammanhängande i bisarrt uppbyggda meningar och efter maten försökte vi gå och se den igen, vi hade minst sagt abstinens. Kanske med lite tur så missade vi föreställningen och fick gå hem med våra fåniga leenden och abstinensen. Man rös, man skrattade man grät, jag formligen älskade den.

Mark Kemode på BBC Radio 5 live verkar ha haft en liknande underlig bioupplevelse....ren glädje i detta klipp.



Enjoy!

Tarzan apornas son

Jag läste nyligen ut Edgar Rice Burroughs "Tarzan apornas son". Den skrevs 1914 och är för den tiden en rätt samtida äventyrs skilldring som sedan dess getts ut ett otal gånger. Jag skulle inordna den under genren klassiker men av någon förunderlig anledning står den nu för tiden under fantasy. Storyn är en brutal och blodig berättelse som målar upp människan som den primat hon skulle vara utan civilisationen själv. Jag sträckläste den och kunde inte lägga den ifrån mig. Slutet är abrupt och jag måste nu jaga rätt på fortsättningen som man vet finns i de gamla Jonny Weismullerfilmerna.

I vilket fall som helst rekomenderar jag den för alla de som har mage som klarar av blod, strider och brutala dödsfall.

Enjoy!