Paul Newman RIP

Så har ännu en av filmhistoriens stora stjärnor avlidit. Paul Newman blev 83 år gammal, men det känns ändå som om han hade eoner kvar av enastående rollgestaltning kvar.... Men känns det inte alltid så när en enastående skådespelare dör. Han blev stor efter Butch Cassidy and teh Sundance Kid. Newman fick med sig sin enastående Ranchdressing som renderat miljoner till välgörande ändamål och Robert Redford fick med sig inspirationen till Sundance institutet som har världens kanske bästa filmfestival mit i Utahs saltöken. Många av samtidens bästa karaktärsskådespelare, regisörer och manusförfattare har sett sitt namn i neon tack vara vägen genom öknen.

Mina absoluta favoritfilmer med Paul Newman är dock inte den som gjorde honom stor utan det är två mindre filmer. Harry & Son samt Nobody's fool är enastående karaktärsskapelser av newman där rollerna är helt vanliga människor i vardagliga dramatiska situationer. Nobody's foll kan även rekomenderas som den underbara Jessica Tandy's sista film.

Läs gärna DN:s runa över legenden.

Jumper

Jag vet inte om filmen var så bra som det var en No-brainer rulle där man inte behövde koncentrera sig så mycket som att ta in de vackra vyerna. Jumper handlar om en typ av människor, främst män vad det verkar, som kan hoppa mellan olika platser i nån form av dimensionsreva. Sedan handlar det om de religiösa fanatikerna i trenchcoates som jagar dem och sänder el stötar igenom dem för att kunna dräpa dem medelst kniv. Hayden Christensen har huvudrollen och antagonisten gestaltas av Samuel L. Jacksson. En annan lite små cynisk roll spelas av Jamie Bell som man annars minns som den enastående balett killen i Billy Elliot.

Filmen hamnade för mig i nån form av limbo mellan bra och dålig. Den pågick, tiden flöt snabbt och sedan var det inte så mycket mer känsla över det hela än att man vill åka till Cairo och Rom. Slutet var extremt abrupt och som uppgjort för en uppföljare, frågan är om det kommer någon eller om den bara kommer att hänga där.

Katedralen vid havet

Katedralen vid havet är en paneuropeisk bestseller från Spanien. Det är den första romanen som skrivits av Ildefonso Falcones och jag har sträck läst den 665 sidor tjocka boken och det enda jag sörjer är att den inte var längre. Historien går som ett led jämte Jacob III av Kataloniens krönika och utspelar sig i 1300-talets Barcelona. man får följa Arnau Estanyols liv från fattigdom till Herredom sida vid sida av Katedralen Santa Maria: s byggande. Det är en engagerande och lättläst roman där i vart fall jag geast kände för karaktären och nu mer känner en stor lust för att besöka Barcelona. Jag var kanske inte så intresserad av Spanien innan men nu har jag nog hittat en ny besatthet.

Enjoy!

Våld

Våld är en hyfsat kort roman av Joyce Carol Oates från 2003 som i original nog hade en mer talande titel för innehållet i boken. Originalets titel var "Rape, a love story". Boken innehåller minst sagt de mest skakande beskrivningarna av en gäng våldtäkt och misshandel som jag någonsin läst. Vinklingen kommer från offrets egna tankar, från hennes lilla dotters synvinkel och från den förste polisen på plats tankar. Det är dessa tre som utgör kärnan av boken som tar oss genom det ofantliga brottet till den förnedrande förundersökningen och hanteringen i rättsalen av en skrupelfri advokat, till den punkt då en väl planerad hämnd och vedergällning säkerställs.Det är en helt klart läsvärd bok som verkligen gör att man ställer de frågor man bör kring hanterandet av våldtäkts offer. Läs den och skakas.

Mamma Mia! - Filmen

En redigt god vän och jag gick och såg filmen mamma mia för några veckor sedan. Innan filmen började tog vi oss varsin öl i baren på Bergakungen i Göteborg. Kanske var det ölens avtrubbade effekt som gjorde det, jag vet inte men jag formligen älskade filmen. Vi var de sista som satt kvar under eftertexterna för att inte missa en sekund av den underbara musiken som formligen kan föra en bort från mellanmjölkens land. Förstå sig påare pratar om klippning, Pierce Brosnans röst och så vidare. Jag är en vanlig konsument som har bra och dåliga upplevelser av olika filmer; Mamma Mia var troligen den bästa och mest minnesvärda upplevelsen jag haft på bio. Efter filmen gick vi och åt en god bit mat, det var omöjligt att sluta prata om filmen eller att bli av med det hopplöst fåniga leendet som klädde våra ansikten. Vi pratade osammanhängande i bisarrt uppbyggda meningar och efter maten försökte vi gå och se den igen, vi hade minst sagt abstinens. Kanske med lite tur så missade vi föreställningen och fick gå hem med våra fåniga leenden och abstinensen. Man rös, man skrattade man grät, jag formligen älskade den.

Mark Kemode på BBC Radio 5 live verkar ha haft en liknande underlig bioupplevelse....ren glädje i detta klipp.



Enjoy!

Tarzan apornas son

Jag läste nyligen ut Edgar Rice Burroughs "Tarzan apornas son". Den skrevs 1914 och är för den tiden en rätt samtida äventyrs skilldring som sedan dess getts ut ett otal gånger. Jag skulle inordna den under genren klassiker men av någon förunderlig anledning står den nu för tiden under fantasy. Storyn är en brutal och blodig berättelse som målar upp människan som den primat hon skulle vara utan civilisationen själv. Jag sträckläste den och kunde inte lägga den ifrån mig. Slutet är abrupt och jag måste nu jaga rätt på fortsättningen som man vet finns i de gamla Jonny Weismullerfilmerna.

I vilket fall som helst rekomenderar jag den för alla de som har mage som klarar av blod, strider och brutala dödsfall.

Enjoy!