Superbowl - reklam - Entertainment

Inatt spelades finalen i den amerikanska fotbollen, Superbowl. Finalen gick mellan Indianapolis Colts och New Orleans Saints som vann sin första Superbowl titel. Jag skall vara tydlig jag såg inte matchen. Men som gammal New York bo vet jag hur hypade amerikanarna blir kring denna match varje år. Det kvittar att man vanligen inte håller på något av de tvålagen den kvällen håller man på något av dem. Colts var det mest stjärnbeströdda laget i och med att de höll i serien MVP och hade därför en ökning av supportrar inför kvällens match.

I och med tittarstormen som matchen innebär så tävlar de stora bolagen innan i ett budkrig om sändningsrättigheterna och denna gången var det NBC som vann. Senast de vann sändningsrättigheterna i ett budkrig var 2007. Det bolag som vinner matchen vinner också på reklamsidan. Alla bolag slåss om korta snuttar om 10 till 15 sekunder i ett enastående överbuds krig. Amerkanskfotboll tar nämligen pauser i spelet för att få in reklam.

För kvällen var det inte bara the Saints vinst som var det häpnadsväckande utan även att de enastående rivalerna kring kvälls underhållningen David Letterman och Jay Leno tillsammans med Oprah Winfrey gjorde ett inslag för Lettermans program. 15 sekunder av TV historia som man kunde blinka och missa. Om det kalla kriget hade en avfrostningspunkt så tror jag att humorkriget mellan Letterman och Leno har nått något liknande här.... det var 15 sekunder av enastående underhållning, skämt på egen bekostnad - That's entertainment - se själv:

Röstningens kulturella dilemma....

Idag är det 13 dagar kvar till valet till Europaparlamentet. Valdeltagandet ser ut att bli ungefär lika stort som förra gången, 2004, strax under 40%. Detta är ett problem, dels för de som blir valda om de känner att 60% av väljarna strängt taget troligen inte är representerade i parlamentet. Det andra problemet är att man inte kan tycka att det är bra att 40% av befolkningen görs till språkrör för de övriga 60%. Så vad skall man göra?

I filmen "Charlie Wilsons's war" berättar huvudfiguren om hur han påbörjade sin politiska bana genom att köra fattiga svarta väljare i ett statarområde i Texas till vallokalen på valdagen och berättade att den regerande kandidaten hade skadat hans hund. Kandidaten förlorade och Wilson så demokratins möjligheter. Problemet är väl detta att just de han "bussade" till vallokalen inte valde att registrera sig och inte valde att rösta av egen fri vilja på valdagen. Vad som skedde var en fråga om otillständig press på väljarna och borde lett till ett fråga sättande av valet i och med att segern vanns med max ett 20-tal röster.

Det är lockande att ta till bussning men på samma sätt som OSSE skriver i sina manualer för valövervakning så kan det vara ett allvarligt sätt att inskränka på rätten att få göra ett fritt val. Så rent generellt skall vi vara vaksamma på manifestationer som gör att folk går och röstar i grupp lika väl som vi får vara vaksamma så att vi inte hoppar på seriösa försök att få upp valdeltagandet i detta val. Röstandets och Demokratins kultur måste bli mer levande i Sverige annar kommer det bli som det amerikanska talessättet som säger att makten tillhör dem som dyker upp.

Jag kampanjar i valrörelsen, jag stödjer no:4 Fredrik Malm på Folkpartiets valsedel och hoppas att riktigt många gör lika dant så att denna utomordentliga politiker kan representera oss i Europaparlamentet de kommande 5 åren.

Rösta den 7:e juni Kryssa Fredrik Malm

Läs mer på http://www.fredrikmalm.eu/

Paul Newman RIP

Så har ännu en av filmhistoriens stora stjärnor avlidit. Paul Newman blev 83 år gammal, men det känns ändå som om han hade eoner kvar av enastående rollgestaltning kvar.... Men känns det inte alltid så när en enastående skådespelare dör. Han blev stor efter Butch Cassidy and teh Sundance Kid. Newman fick med sig sin enastående Ranchdressing som renderat miljoner till välgörande ändamål och Robert Redford fick med sig inspirationen till Sundance institutet som har världens kanske bästa filmfestival mit i Utahs saltöken. Många av samtidens bästa karaktärsskådespelare, regisörer och manusförfattare har sett sitt namn i neon tack vara vägen genom öknen.

Mina absoluta favoritfilmer med Paul Newman är dock inte den som gjorde honom stor utan det är två mindre filmer. Harry & Son samt Nobody's fool är enastående karaktärsskapelser av newman där rollerna är helt vanliga människor i vardagliga dramatiska situationer. Nobody's foll kan även rekomenderas som den underbara Jessica Tandy's sista film.

Läs gärna DN:s runa över legenden.

Jumper

Jag vet inte om filmen var så bra som det var en No-brainer rulle där man inte behövde koncentrera sig så mycket som att ta in de vackra vyerna. Jumper handlar om en typ av människor, främst män vad det verkar, som kan hoppa mellan olika platser i nån form av dimensionsreva. Sedan handlar det om de religiösa fanatikerna i trenchcoates som jagar dem och sänder el stötar igenom dem för att kunna dräpa dem medelst kniv. Hayden Christensen har huvudrollen och antagonisten gestaltas av Samuel L. Jacksson. En annan lite små cynisk roll spelas av Jamie Bell som man annars minns som den enastående balett killen i Billy Elliot.

Filmen hamnade för mig i nån form av limbo mellan bra och dålig. Den pågick, tiden flöt snabbt och sedan var det inte så mycket mer känsla över det hela än att man vill åka till Cairo och Rom. Slutet var extremt abrupt och som uppgjort för en uppföljare, frågan är om det kommer någon eller om den bara kommer att hänga där.

Katedralen vid havet

Katedralen vid havet är en paneuropeisk bestseller från Spanien. Det är den första romanen som skrivits av Ildefonso Falcones och jag har sträck läst den 665 sidor tjocka boken och det enda jag sörjer är att den inte var längre. Historien går som ett led jämte Jacob III av Kataloniens krönika och utspelar sig i 1300-talets Barcelona. man får följa Arnau Estanyols liv från fattigdom till Herredom sida vid sida av Katedralen Santa Maria: s byggande. Det är en engagerande och lättläst roman där i vart fall jag geast kände för karaktären och nu mer känner en stor lust för att besöka Barcelona. Jag var kanske inte så intresserad av Spanien innan men nu har jag nog hittat en ny besatthet.

Enjoy!

Våld

Våld är en hyfsat kort roman av Joyce Carol Oates från 2003 som i original nog hade en mer talande titel för innehållet i boken. Originalets titel var "Rape, a love story". Boken innehåller minst sagt de mest skakande beskrivningarna av en gäng våldtäkt och misshandel som jag någonsin läst. Vinklingen kommer från offrets egna tankar, från hennes lilla dotters synvinkel och från den förste polisen på plats tankar. Det är dessa tre som utgör kärnan av boken som tar oss genom det ofantliga brottet till den förnedrande förundersökningen och hanteringen i rättsalen av en skrupelfri advokat, till den punkt då en väl planerad hämnd och vedergällning säkerställs.Det är en helt klart läsvärd bok som verkligen gör att man ställer de frågor man bör kring hanterandet av våldtäkts offer. Läs den och skakas.

Mamma Mia! - Filmen

En redigt god vän och jag gick och såg filmen mamma mia för några veckor sedan. Innan filmen började tog vi oss varsin öl i baren på Bergakungen i Göteborg. Kanske var det ölens avtrubbade effekt som gjorde det, jag vet inte men jag formligen älskade filmen. Vi var de sista som satt kvar under eftertexterna för att inte missa en sekund av den underbara musiken som formligen kan föra en bort från mellanmjölkens land. Förstå sig påare pratar om klippning, Pierce Brosnans röst och så vidare. Jag är en vanlig konsument som har bra och dåliga upplevelser av olika filmer; Mamma Mia var troligen den bästa och mest minnesvärda upplevelsen jag haft på bio. Efter filmen gick vi och åt en god bit mat, det var omöjligt att sluta prata om filmen eller att bli av med det hopplöst fåniga leendet som klädde våra ansikten. Vi pratade osammanhängande i bisarrt uppbyggda meningar och efter maten försökte vi gå och se den igen, vi hade minst sagt abstinens. Kanske med lite tur så missade vi föreställningen och fick gå hem med våra fåniga leenden och abstinensen. Man rös, man skrattade man grät, jag formligen älskade den.

Mark Kemode på BBC Radio 5 live verkar ha haft en liknande underlig bioupplevelse....ren glädje i detta klipp.



Enjoy!